av bristande tålamod. Jag brukar vanligtvis inte brusa upp utan kan kontrollera mitt inre
som vill löpa amok och varva ner tämligen omgående. Men inte nu. Nu behöver jag gå ifrån.
Samla mig. Jag riktigt känner hur det knyter sig i magen, i bröstet rent fysiskt.
När jag är orolig eller funderar över vissa saker säger min mamma till mig, lämna det till universum,
låt universum avgöra. Jag kan tänka mig att det är lite så som en religiös person lämnar över sina
bekymmer till Gud. Just nu tror jag att universum försöker lära mig något. För mitt tålamod prövas
mer eller mindre oupphörligt.
Det yttersta beviset kom precis då jag efter att äntligen fått E att somna skulle sätta mig vid
datorn för "egentid". Tre gånger hängde sig datorn när jag precis kommit in på Internet. TRE!
Varav sista gången med detta meddelande...
Så...bring it on Universum. Jag är redo att konditionsträna mitt tålamod!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar